svar på fråga från anonym
Ja allt gick väl rätt snabbt för mig i guess.
Jag gick aldrig klart gymnasiet, försökte på 3 olika program men de var verkligen inte för mig då.
Flyttade som en pingpong boll mellan mamma och pappa beroende på vad tjatar radien stog på, hade jag bott ett längre tag hos pappa var de med säkerhet lugnare hos mamma tex. och dom inte bodde längre än ett par kilometer ifrån varandra -.-
Jag har aldrig haft hund tidigare,men ALLTID velat ha hund precis som du.
Man kan säga att jag alltid haft djur omkring mig, tex vi hade kaniner och min syster hade en häst, jag hade sköthäst på somrarna när jag var yngre, mina far föräldrar har alltid haft hund och vi bodde i en by utanför umeå innan mina föräldrar skilde sig så att kompisarna hade djur var inte sällsynt.
Vi själv kunde inte skaffa för att min mamma var "jätte" allergisk (men tror nu att de var nånting hon sa för att en hund skulle bli katastrof i vår familj på den tiden)
Min pappa skaffade en gråhund för 2 år sen som han har som jakthund.
Lucky me så bodde jag hos pappa då så jag fick ju vara med på den underbara valpperioden vi hade med Kira.
Med tanke på att jag var ledig så har jag haft tid att gå igenom alla faser man gör egentligen när man går ut gymnasiet (skulle jag tro)
Jag har sommarjobbat, haft pengar, varit snuspank, letat jobb (utan resultat), festat, inga plikter/krav, inte haft någon annan än mig själv att tänka på...
Tills jag blev tillsammans med min pojkvän, då flyttade jag in hos honom, hade en väldigt slapp sommar.. men sen fick jag jobb som lokalvårdare på sjukhuset här i Umeå.
Då fick man helt plötsligt ansvar och tider att passa, men HELVETTE så skönt att ha pengar som rullade in varje månad.
Vi hade pratat om att skaffa hund sådär oseriöst men sedan för ungefär ett halvår sen så köpte min pojkvän en lägenhet på markplan och sommaren närmade sig, då tog vi/JAG upp valp-tjatandet igen.
Robin han ville ville inte, ville ville inte. tillslut så sa jag att jag ska fan köpa mig en hundjävel och de kommer bli min och under mitt ansvar, tog ut hela min semester och här sitter jag nu och skriver med henne sovandes i knät.
Men vore jag dig så skulle jag ta reda på hur mycket fritid du kommer ha om du pluggar och har hund samtidigt, jag har liksom offrat hela min sommar för att vara med valpen (Meya).
Skaffar du henne måste du ju vara med henne, visa att de är du som är hennes ledare, du kan inte lämna henne medans du far till skolan iallafall inte förrän hon är 4 månader, men då är de också några 2-3 timmar i taget.
Jag har körkort och bil så jag kan fara hem på lunchen, sen har jag pojkvän som börjar en timma senare än mig och jag slutar en timma tidigare än honom, de tjänar vi 2 timmar ensamhet för henne.
Ett alternativ om du lyckas övertala dina föräldrar att du får skaffa en hund som du betalar kostnaderna för så finns dom som en hjälpande hand, men de verkade som de inte var ett alternativ.
Jag är 20 nu och var 20 när jag skaffade Meya, hon är bara 3 månader nu.
Jag har jobbat i 1 år, har en stadig ekomomi och ett hem för henne.
Att skaffa en hund är ett stort ansvar, de kommer tillkommer så många saker du inte tänker på nu.
Veterinärskostnader, försäkringar, uppfostran, maten, utrustning.
Men jag tror absolut att du kommer att skaffa dig en hund, men tror att du kan vänta tills skolan är över, då är du 19?
Fortsätt spara pengar och läs på mycket om vilken ras som passar just dig och dina behov.
Vad som behöver göras och tänkas på innan du får hem ditt troll.
Ring runt till kennlar när de börjar närma sig, så kanske du står först i kön när de väl är din tur :)
De är ett stort plus, att få välja valp först!!
Blev nyfiken själv nu, vad är du sugen på för ras?
Vad har du för hunderfarenhet sen tidigare? :)
Taaack så jättemycket för ditt snabba svar! :)
Det med kostnaderna för att skaffa hund just nu hade inte varit några problem, har redan kollat upp de största kostnaderna. Utan det är just att mina föräldrar vägrar. De går inte att rubba, spelar ingen roll hur bra argument jag än har... :/
Jag har tittat på rasen japansk spets som jag är helt förälskad i, hittade en uppfödare som skulle ha leveransklara valpar nu i slutet av Juli, så jag kunde spendera de första fem veckorna helt med valpen.
Men det är ju precis som du säger, - jag går ju i skolan. Då är jag borta som mest 7 timmar om dagen. (Men oftast har jag korta dagar, men vet ju itne hur det kommer se ut nu när jag börjar tvåan) Dock hade mina föräldrar varit hemma medan jag är där, men som jag sa så är hund inget de vill ha i huset. Även fast jag till och med skrev fyra a4an om hur allting skulle kunna fungera. Haha, blev värsta uppsatsen. Det är helt enkelt så att de inte vill ha en hund i huset, och jag kan inte göra någonting åt det. Och det frustrerar mig så fruktansvärt mycket. :/
Just eftersom jag inte har körkort ännu, och ingen inkomst (och går gymnasiet) så kändes det så perfekt att få lite hjälp med tanke på att jag kommer (tyväääärrr, haha) bo hemma i ca 2 år till. Kanske mer kanske mindre. Om mina föräldrar hade gått med på det så hade jag kunnat spendera all min tid med valpen de första veckorna. Den hade kunnat få växa upp här i ett tryggt hem.
Men jag har inte mer hunderfarenhet än timtal av läsning, och dagligt mys med min pojkväns hund. Just eftersom mina föräldrar inte är hundmänniskor (enligt dem själva.
)
Det jag känner nu är att en lägenhet känns så fruktansvärt långt bort. Jag skulle dö av lycka om jag kunde flytta hemifrån nu, men då skulle jag både behöva gå i skolan och jobba samtidigt. Skulle hunden då få sitta hemma ensam medan jag arbetade? Nej det skulle vara så fel. Därför är det så frustrerande att mina föräldrar total-vägrar. De skulle bara behöva hålla valpen sällskap medan jag är i skolan (mamma börjar ofta jobba vid klockan ett) och låta den vara i huset liksom. Det största ansvaret, och alla kostnader skulle jag ta hand om själv.
Tack för tipsen, det där med att höra av mig till kennlar ska jag verkligen ta åt mig. Jag får helt enkelt lov att vänta, det är ju ett litet liv man ska ta hand om. Om ett år sitter jag här och är 18 år, har förhoppningsvis körkort, och endast 1 år kvar av gymnasiet. Har jag kunnat vänta fram till nu så måste jag kunna vänta lite längre. Men jag är ju såååå galet sugen. Ska plugga på allt jag bara kan om hundar i allmänhet, så jag kommer vara riktigt jävla redo när dagen kommer. ;) Men jag vill ju NUU, hihi.
Men ordspråket "den som väntar på något gott väntar aldrig för länge" har aldrig funkat för mig! Haha ;)
