att jobba och att inte jobba, de är frågan
imorgon ska jag tillbaka och jobba efter mitt lilla hemma rehab, man kan väl inte få må bra för länge om man har jobb.
Nä fyfan, är nästan lite skamsen på mig själv som inte har ambition att ens gå tillbaka dit..
Har funderat fram och tillbaka om att kanske gå utbildningen som robin visade mig, jobba med hundar.
DE HADE VARIT SÅ JÄVLA AWESOME!
Men å andra sidan, ska de vara allt som jag har som gymnasiekompetens då?
de hade varit otroligt megaroligt att göra de, men vill ha nånting mer i ryggsäcken än bara... hundar
Jag har funderat lite över vad fan jag skulle vilja bli.... jag menar på ett sätt vill jag jobba med inredning av olika slag, men jag har ingenting att bidra till en sådan verksamhet för jag har absolut inget kunnade om färg, form och normer av olika slag när de gäller just inredning.
Det skulle vara otroligt roligt att jobba med hundar, för de är verkligen någonting jag brinner för och tycker är otroligt roligt, men skulle jag vilja hålla på med de mer än bara en hobby som att ha egen hund...
eller är jag en sån som borde jobba på världens slappaste jobb som typ städare, nu menar jag slappt för att man behöver verkligen inte ha några skills eller utmärkelser av något slag alls, vem kan inte sopa ett golv lixom, men då är de otroligt påfrestande för kropp och själ istället.
Nä fan va kluven jag är när de gäller min framtid... kanske därför jag är ett nervvrak i olika situationer som just prestation.. för ibland känns de som jag verkligen inte har ett skit att komma med, folk kan prata om politik, ekonomi, samhällsfrågor till och med om allt som pågår i min umgängeskrets, jag har ingenting att säga tillbaka, antingen är jag för obrydd att ens lägga mig i eller så tvekar jag alltid på min egen röst, tycker jag verkligen så?...
ässch va fan blev detta för jävla inlägg nu då
längesen jag skrev någonting såhär långt, känns skönt att bara skriva av sig,
kan väl när jag ändå håller på babbla lite mer,
för någon helg sedan blev de tydligen "kaos" på en fest vi var på,
vem bråkar inte med sina kompisar ibland, visst man tjaffsar, pratar och försöker lösa vad än problemet är om man samtycker.
De jag INTE förstår är hur man kan säga "FUCK YOU" till en kompis, när man inte ens har pratat om saken, hur de ligger till, varför blev de som de blev, vad tycker du?, såhär tycker jag osv osv.
Man kan tydligen inte vara såbra kompisar om man säger fuck you bara sådär och sen är jag så lätt ute ur ditt liv.
citerar väl dig och säger att SÅDANA personer behöver inte jag i mitt liv.
bllllllaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
men ska gå och sova nu, har haft ännu ett underbart snack med min finaste finaste robin!
som alltid får mig på bättre humör :)
imorgon blir de jobb BUUUUU
och min baby fyller år, GRATTIS TILL HONOM REDAN NU, 00:43
gnatt
Nä fyfan, är nästan lite skamsen på mig själv som inte har ambition att ens gå tillbaka dit..
Har funderat fram och tillbaka om att kanske gå utbildningen som robin visade mig, jobba med hundar.
DE HADE VARIT SÅ JÄVLA AWESOME!
Men å andra sidan, ska de vara allt som jag har som gymnasiekompetens då?
de hade varit otroligt megaroligt att göra de, men vill ha nånting mer i ryggsäcken än bara... hundar
Jag har funderat lite över vad fan jag skulle vilja bli.... jag menar på ett sätt vill jag jobba med inredning av olika slag, men jag har ingenting att bidra till en sådan verksamhet för jag har absolut inget kunnade om färg, form och normer av olika slag när de gäller just inredning.
Det skulle vara otroligt roligt att jobba med hundar, för de är verkligen någonting jag brinner för och tycker är otroligt roligt, men skulle jag vilja hålla på med de mer än bara en hobby som att ha egen hund...
eller är jag en sån som borde jobba på världens slappaste jobb som typ städare, nu menar jag slappt för att man behöver verkligen inte ha några skills eller utmärkelser av något slag alls, vem kan inte sopa ett golv lixom, men då är de otroligt påfrestande för kropp och själ istället.
Nä fan va kluven jag är när de gäller min framtid... kanske därför jag är ett nervvrak i olika situationer som just prestation.. för ibland känns de som jag verkligen inte har ett skit att komma med, folk kan prata om politik, ekonomi, samhällsfrågor till och med om allt som pågår i min umgängeskrets, jag har ingenting att säga tillbaka, antingen är jag för obrydd att ens lägga mig i eller så tvekar jag alltid på min egen röst, tycker jag verkligen så?...
ässch va fan blev detta för jävla inlägg nu då
längesen jag skrev någonting såhär långt, känns skönt att bara skriva av sig,
kan väl när jag ändå håller på babbla lite mer,
för någon helg sedan blev de tydligen "kaos" på en fest vi var på,
vem bråkar inte med sina kompisar ibland, visst man tjaffsar, pratar och försöker lösa vad än problemet är om man samtycker.
De jag INTE förstår är hur man kan säga "FUCK YOU" till en kompis, när man inte ens har pratat om saken, hur de ligger till, varför blev de som de blev, vad tycker du?, såhär tycker jag osv osv.
Man kan tydligen inte vara såbra kompisar om man säger fuck you bara sådär och sen är jag så lätt ute ur ditt liv.
citerar väl dig och säger att SÅDANA personer behöver inte jag i mitt liv.
bllllllaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
men ska gå och sova nu, har haft ännu ett underbart snack med min finaste finaste robin!
som alltid får mig på bättre humör :)
imorgon blir de jobb BUUUUU
och min baby fyller år, GRATTIS TILL HONOM REDAN NU, 00:43
gnatt
Kommentarer
Trackback
